Du har inga varor i varukorgen

Frågor & Svar


  1. Elinstallationer
  2. Övriga standarder
  3. Internationellt
  4. CE-märkning
  5. Handböcker

I bad- och duschrum ska man anordna kompletterande skyddsutjämning enligt SS 436 40 00, avsnitt 701.415.2. I vissa fall är det svårt att anordna denna skyddsutjämning inne i rummet. Kan man göra på något annat sätt?

Skyddsutjämningen ska göras mellan utsatta delar och berörbara främmande ledande delar i badrummet, men sammankopplingen behöver inte göras inne i badrummet. Det är tillräckligt att skyddsutjämningen är utförd vid den central som matar gruppledningarna till utrymmet för bad eller dusch.

Vad menas med uttag avsedda för allmänbruk i SS 436 40 00, avsnitt 411.3.3?

Med uttag för allmänbruk (en: general use), avses uttag till vilka avsikten är att ansluta elapparater av olika slag. Vid planering av installationen och dess användning behöver man alltså avgöra vilka uttag som är avsedda för allmänbruk och vilka uttag som är avsedda för anslutning av specifika apparater. Exempel på uttag som inte är avsedda för allmänbruk är uttag som är avsedda för anslutning av fast uppställda eller fast monterade elapparater.

Gäller Elinstallationsreglerna för val av flyttbar materiel som inte är fast ansluten?

Ja. Elinstallationsreglerna gäller för val av elmateriel som ska användas i elinstallationer (jämför avsnitt 11.5). Materielen ska väljas så att den kan användas på ett säkert sätt, även om den är stickproppsansluten. Däremot gäller inte Elinstallationsreglerna för hur elmaterielen ska vara konstruerad.

Enligt definition i SS 436 40 00 är en främmande ledande del elektriskt ledande del som inte ingår i elinstallationen och som kan anta en potential, i allmänhet jordpotential. Hur avgör man om en ledande del kan anta en potential?

För ledande delar som kan tänkas vara främmande ledande delar kan vi anta följande: Vid ett fel bortser vi från kroppsresistansen och vi antar maximal beröringsspänning. Dessutom antar vi 30 mA som maximalt acceptabel ström genom kroppen. R = (U0/2)/30 mA R är resistansen mellan utsatt del och ledande del. U0 är fasspänningen 30 mA maximalt acceptabel ström genom kroppen För TN-system med fasspänning 230 V blir värdet enligt följande: R = 115 / 0,03 = 3,83 kΩ ≈ 4 kΩ Slutsats: Ledande delar som har en resistans till jord som överstiger 4 kΩ anses inte vara främmande ledande delar.

Hur ska man bedöma miljön för elinstallationer som ska monteras ovan ett ventilerat undertak?

Undertak som ventilerar torra, icke brandfarliga utrymmen kan normalt betraktas som torrt utrymme. I många fall är därför kapslingsklassen IP20 tillräcklig. Dock måste alltid miljön bedömas enligt SS 436 40 00, avsnitt 512, vilket kan leda till att en högre kapslingsklass behöver användas.

Jag vill välja en elinstallationslösning som inte överensstämmer med SS 436 40 00. Hur gör jag då?

I första hand rekommenderar vi att du följer svensk standard och inte gör några avvikelser. I de fall standarden beskriver en säkerhetsfordring som du vill avvika ifrån måste du göra en dokumenterad bedömning huruvida säkerheten ändå är uppfylld. Se vidare Elsäkerhetsverkets föreskrift ELSÄK-FS 2008:1.

Finns SS 436 40 00 på andra språk än svenska?

Ja, på engelska. Se vidare här.

I SS 437 01 40 anges att serviser till kundanläggningar normalt ska utföras som TN-S-system. I vilka fall ska man använda serviser med TN-C-system?

I följande fall ska serviskabeln utföras som TN-C-system: I äldre installationer där servisledningar byts ut och TN-C-system förekommer inom byggnaden. Där reservkraft används för inmatning till elnätet. Där parallella matningar till elnätet används i installationen, t ex generatorer och/eller UPS-system.

Är det i en byggnad nödvändigt att skyddsutjämna alla främmande ledande delar vars resistans understiger 4 kΩ till huvudjordningsskenan, t ex balkong- och trappräcken?

Nej, det är inte nödvändigt. Resistansen på 4 kΩ är främst relevant när det gäller kompletterande skyddsutjämning eftersom man i sådana fall vill skydda mot spänningsskillnader mellan utsatta delar och främmande ledande delar som uppstår vid ett fel inom byggnaden. När det gäller skyddsutjämning som ansluts till huvudjordnings-skenan så ska den skydda mot spänningssättningar av ledande delar (i byggnaden) som uppstår på grund av fel utanför byggnaden. Det viktigaste är alltså att främmande ledande delar utjämnas vid införingspunkten i byggnaden. Väl inne i byggnaden är resistansen mellan utsatta delar och främmande ledande delar av underordnad betydelse. Det är för övrigt mycket viktigt att omfattningen av skyddsutjämningen bestäms vid ett tidigt skede under projekteringen av byggnaden.

När behövs kompletterande skyddsutjämning?

Kompletterande skyddsutjämning kan användas som ett sätt att klara fordringarna i Elinstallationsreglerna, t ex om frånkopplingstider för automatisk frånkoppling inte kan uppnås vid ett fel. Se avsnitt 411.3.2.6 Fordringar på kompletterande skyddsutjämning finns också då skydd genom automatisk frånkoppling inte ger tillräcklig skyddsverkan, t ex inom vissa installationer enligt del 7. Exempel på installationer där det fordras kompletterande skyddsutjämning är bad- och duschrum samt simbassänger (avsnitt 701, 702) och i utrymmen för husdjur (avsnitt 705). Syftet med kompletterande skyddsutjämning är att begränsa den beröringsspänning som kan uppstå mellan utsatta delar och främmande ledande delar till ett ofarligt värde. Som främmande ledande delar betraktas då de ledande delar som har en resistans som understiger 4 kΩ till utsatt del. Värdet av 4 kΩ är ett riktvärde/tröskelvärde (med säkerhetsmarginal) för då det kan uppstå en farlig beröringsström vid fel i installationen pga spänningsskillnaden (spänningsfallet) mellan utsatta delar och huvudjordningsskenan. Ledande delar som har en högre resistans än 4 kΩ till utsatta delar kan betraktas som "isolerade" från huvudjordningsskenan och kommer då heller inte att driva någon farlig beröringsström till utsatta delar vid fel i installationen.

Varför är laddningsbara batterier märkta med kapacitet, men inte engångsbatterier?

Standarderna för laddningsbara batterier anger att batterierna ska märkas med batterikapaciteten, i amperetimmar (Ah) för t ex bilbatterier och mAh för små batterier, medan den europeiska standarden för primärbatterier (EN 60086 = IEC 60086) beskriver en annan metod för att mäta och ange batteriernas elektriska egenskaper. Detta beror på skillnader i de inre förhållandena i laddningsbara respektive icke-laddningsbara batterier som gör att de icke-laddningsbara batteriernas kapacitet i högre grad beror på hur kraftig urladdningen är och på urladdningstidens längd och periodicitet, och därför inte låter sig fångas i en enkel sifferangivelse. Det är därför inte meningsfullt att ange någon kapacitet för engångsbatterier om man inte kopplar den till urladdnings-förhållandena, dvs i praktiken till en viss sorts användning. Istället för en ren kapacitetsangivelse anger EN 60086 därför att batteriet vid en viss angiven belastning och under angivna förhållanden minst ska räcka i ett för varje batterityp angivet antal timmar. Med tanke på lämpligheten för olika typer av belastningar delar därför standarden in batterierna i olika grupper (”standard”, ”high power”, ”high capacity”), vilket alltså tjänar som en indikation på batteriets kapacitet. Ofta anger tillverkaren även benämningarna samt anger lämpliga användningsområden, t ex med hjälp av symboler.

Vad är IP-klasser och var finns de beskrivna?

IP-klasserna är ett standardiserat system, utvecklat inom IEC, för att med hjälp av två siffror beskriva hur tät en kapsling (låda, skåp eller liknande) är, med avseende på inträngande fasta föremål (första siffran) och vatten (andra siffran). Med fasta föremål menas såväl damm som händer och fingrar och annat man kan peta med. IP-klasserna och motsvarande provningsmetoder beskrivs i standarden SS-EN 60529. Exempelvis betyder IP 21 ”beröringsskyddat” och ”droppsäkert”. Ju högre siffra desto högre grad av skydd, i stort sett. Saknas uppgift ersätts siffran med ”X”. Ett utdrag ur SS-EN 60529 finns under Hämta fritt - Övrigt.

Finns det någon bra katalog över standarder på nätet?

Katalog över svensk elstandard på elområdet finns hos www.elstandard.se. Den katalogen innehåller också internationell och europeisk standard och uppgifter om pågående projekt. På www.sis.se finns de svenska och internationella standarder (och andra publikationer) som SIS Förlag säljer. Uppgifter om europeiska standarder finns på elområdet på www.cenelec.org. På data- och teleområdet hos www.etsi.org och för övriga områden hos www.cen.eu. Internationell standard på elområdet kan man söka på www.iec.ch, där det också finns uppgifter om pågående projekt.

Vilka standarder används i andra länder utanför Europa?

Internationella standarder från IEC är kända och använda världen över och ligger till grund för nationell standardisering i flertalet länder. Chansen att en IEC-standard är erkänd och användbar i andra länder är därför stor. Man bör dock alltid kontrollera saken, eftersom det kan vara så, att den nationella standarden visserligen är baserad på texten från IEC, men innehåller nationella ändringar eller tillägg. I Europa har vi valt att anta IEC-standarderna på ett likformigt sätt, vilket sker genom att vi fastställer dem som europeisk standard, inom ramen för samarbetet i CENELEC.

Vad är det för vits med europeisk standard när det finns internationell?

På elområdet har internationella standarder länge använts som underlag för nationella standarder i de europeiska länderna. Ofta har man dock i olika länder gjort olika ändringar, för att anpassa texten till nationella förhållanden. Detta har medfört skillnader mellan ländernas standarder, som inte alltid varit lätta att upptäcka och som vållat extra kostnader vid handel inom Europa. Genom samarbetet i CENELEC tas förslag till ny internationell standard upp till prövning för att eventuellt fastställas som europeisk standard. På det sättet säkerställer man att den internationella standarden verkligen införs likadant i de olika europeiska länderna. Det finns också möjlighet att göra gemensamma europeiska avvikelser (common modifications) till den internationella standarden. Dessa anges alltid efter det europeiska förordet. Om förhållandena i något av länderna skulle kräva det, kan man i en bilaga till den europeiska standarden ange vad som istället gäller i det landet. Dessa uppgifter ingår i den gemensamma europeiska texten och kan alltså också läsas i de övriga ländernas standarder. Reglerna anger också, att om det i något av länderna sedan tidigare finns någon rent nationell standard, ska den upphävas till förmån för den europeiska standarden. På det sättet minskar alltså floran av nationsspecifika standarder. Om det behövs en europeisk standard, men inte finns någon lämplig internationell standard eller något internationellt intresse att ta fram en sådan, kan arbetet bedrivas i Europa. Ungefär en femtedel av de europeiska standarderna på elområdet är sådana som är skrivna i Europa, inom CENELEC.

Jag exporterar till ett annat europeiskt land. Vad gäller?

I princip samma regler som i Sverige. Har du säkerställt att din produkt uppfyller kraven i tillämpliga EG-direktiv, får den säljas i hela EU plus Efta (alltså även i Norge och Schweiz). Detta är s a s vitsen med det hela. För vissa typer av produkter, t ex sådana som innehåller radiosändare, gäller dock därutöver särskilda regler.

Jag exporterar till ett annat land utanför Europa. Vad gäller?

Det får du ta reda på i det landet. Chansen att man där använder IEC-standarder, dvs i de flesta fall i praktiken samma standarder som här, är dock stor.

Jag importerar från ett land utanför Europa. Vad gäller?

Om produkten omfattas av EG-direktiv är det du som importör som ansvarar för att den uppfyller direktivets krav, med vad därtill hör av CE-märkning. Du måste alltså ta reda på av tillverkaren om produkten uppfyller tillämpliga standarder under dessa direktiv eller om den på annat sätt uppfyller direktivens skyddskrav. Genom att de flesta standarder på elområdet som listats under direktiv ursprungligen (och i de flesta fall dessutom till 100 %) är internationella standarder från IEC, är chansen stor att tillverkaren också använt dem vid konstruktion, tillverkning och provning. Om produkten redan importeras till något land i Europa ska dessa frågor egentligen redan vara lösta.

Finns det någon bra katalog över tysk standard?

Den tyska standardkatalogen finns på www.beuth.de. Tyska standarder på elområdet kan ha ett VDE-nummer, se www.vde.com/vde. Det gäller även i Tyskland fastställd europeisk standard, som alltså kan ha två beteckningar som gäller parallellt.

Finns det någon bra katalog över amerikansk standard?

De standardiserande organisationerna i USA har en gemensam portal www.nssn.org med en katalog. SEK har ingen insyn i eller kunskap om förhållandena i USA. Om man vill veta om och eller på vilket sätt en viss internationell standard från IEC används i USA, kan man ställa en fråga om det till SEKs systerorganisation där. Frågan om vilken eller vilka standarder som i en viss produkt omfattas av i USA eller Kanada bör man få hjälp med av sin representant där, eller av något ombud för en standardiserande organisation.

Hur gör jag för att CE-märka?

Det får tillverkaren eller importören (från land utanför EU & Efta) göra själv. Mall för CE-märke finns bl a hos Elsäkerhetsverket. Men observera – CE-märkningen markerar att det finns någon (tillverkare eller importör) som tar ansvar för att produkten uppfyller de grundläggande skyddskraven i vissa EG-direktiv. Innan man kommer till den frågan, bör man först ha klarat av en del andra frågor. CE-märkningen är alltså inte någon kvalitetsmärkning och innebär inte att produkten är godkänd av någon myndighet eller tredje part – det finns alltså inget som heter CE-godkännande.

Vilka direktiv omfattas min produkt av?

Detta är kärnfrågan. För de flesta produkter är den ganska lätt att besvara. En produkt kan omfattas av ett eller flera direktiv. För elektriska produkter är det grovt sett så här: • Produkter som ansluts till det vanliga elnätet (230/400V) omfattas av lågspänningsdirektivet (LVD) 73/23/EEG. Lågspänningsdirektivet kräver att produkterna inte ska orsaka elchock eller ge upphov till brand eller annan skada. Apparater som drivs med högst 50 V växelström (eller 75 V likström) omfattas inte. Undantagna är framförallt elstängselapparater och stickkontakter. Svensk föreskrift är ELSÄK-FS 2000:1 som finns på Elsäkerhetsverkets hemsida under lag och rätt/föreskrifter. • Elektriska produkter omfattas av EMC-direktivet. EMC-direktivet kräver att produkterna ska kunna fungera tillsammans på avsett sätt och inte störa radiotrafik. Undantaget är endast sådant som uppenbart inte kan störa eller störas, t ex helt passiva anordningar. Många produkter omfattas alltså både av lågspänningsdirektivet och EMC-direktivet. Svensk föreskrift är ELSÄK-FS 2007:1 som finns på Elsäkerhetsverkets hemsida under lag och rätt/föreskrifter. • Maskiner omfattas av maskindirektivet. En maskin är en anordning som drivs av annat än muskelkraft och som har minst två rörliga delar. Maskindirektivet kräver att produkterna inte ska vara farliga eller skadliga och omfattar uttryckligen flera olika aspekter, t ex buller, dock inte elsäkerhet. Sådana maskiner för vilka faran huvudsakligen är av elektriskt ursprung (t ex elektriska skrivmaskiner) omfattas visserligen av maskindirektivet, men behandlas som om de bara omfattades av lågspänningsdirektivet. Svensk föreskrift är AFS 1993:10 och AFS 2008:0. • Leksaker omfattas av leksaksdirektivet. • Medicinskteknisk utrustning omfattas av det medicinsktekniska direktivet. Svensk föreskrift är LVFS 2003:11. • Radio- och teleutrustning omfattas av RTTE-direktivet. Svensk föreskrift är PTSFS 2004:7. Dessutom finns det andra direktiv och annan lagstiftning som kan vara relevant. Direktiven riktar sig till medlemsländerna, som har att införliva deras innehåll i den nationella lagstiftningen.

Hur gör jag för att uppfylla direktivens krav?

De direktiv som nämns i svaret på föregående fråga utnyttjar den s k nya metoden (the new approach). Det innebär att de inte innehåller några tekniska fordringar eller beskrivningar, utan hänvisar till tillämplig europeisk standard. Om man konstruerar, tillverkar och provar produkten i enlighet med tillämplig europeisk standard, har man alltså säkerställt att den uppfyller skyddskraven i direktivet, eller direktiven. Man behöver inte följa standarderna, utan kan göra på annat sätt, bara man ser till att produkten s a s når upp till den säkerhetsnivå som den skulle ha nått om man följt standard.

Vilka standarder ska jag då följa?

Att använda standarder är ett sätt att uppfylla direktivkrav. Man kan alltså göra på annat sätt, bara man kan förvissa sig om att produkten blir så säker som den skulle blivit om tillämplig standard hade använts. Till vart och ett av direktiven har Europeiska kommissionen offentliggjort en lista över standarder som den godkänt för användning tillsammans med direktivet. Det heter att dessa standarder ger presumption, dvs de regler och anvisningar som standarderna innehåller leder, om de följs, till en säkerhetsnivå som överensstämmer med kraven i direktivet. Dessa listor uppdateras regelbundet, eftersom det kommer nya standarder och gamla standarder revideras. Listorna finns hos EU. På elområdet kan man dock normalt säga, att om det finns en europeisk säkerhets- eller EMC-standard, så är den också listad under passande direktiv.

Finns det standarder som inte hänger ihop med direktiv?

Visst finns det det. Standarder är tekniska överenskommelser och tas i de allra flesta fall fram på initiativ från industrin. De flesta av dem behandlar sådant som direktiven inte handlar om, t ex mått, mätmetoder, funktionsprovning, installationsregler. Det kan finnas skäl att ta råd av sådana standarder också, men det är en annan sak.

SEK Handbok 405, vart tog den vägen?

SEK Handbok 405 drogs in 1996 när IEC TR 61641 Enclosed low-voltage switchgear and controlgear assemblies – Guide for testing under conditions of arcing due to internal fault kom ut. Denna är ersatt av ed 2 från 2008.

SEK Handbok 422, vart tog den vägen?

SEK Handbok 422, Nätkartor, scheman och installationsritningar för el- och teletekniska anläggningar, är slut från förlaget. Strukturering på nätnivå behandlas i bilaga D i SEK Handbok 419, utg 3.

SEK Handbok 429, vart tog den vägen?

SEK Handbok 429, Kabelförläggning i mark, drogs in 12 dec 2000 då den ersattes av utg 5 av standarden SS 424 14 37 som senare ersatts av SS 424 14 37, utg 6:2008

Meddelande

Observera att detta kan påverka ert avtal och medföra extrakostnader